sarahwendel

Idag 2009, 17 februari, så har jag ÄNTLIGEN fått körkort... Tro det eller ej.. hihiihi Jag har varit så otroligt nervös. Uppskrivningen gick ju smidigt och smärtfritt, men uppkörningen klararde jag efter andra gången :) Känns så
otroligt skönt, men när jag fick veta att jag skulle köra med han som kuggade mig första gången, då, ja DÅ, blev jag nervig... MEN Egon följde med i bilen..Att höra hans lugna trygga röst hjälpte mig fram till den lapp som jag nu har som bevis på att jag får fara omkring på vägarna...

Jag mår så otroligt bra just nu, lycka tacksamhet och spänning är de känslor som fyller mitt hjärta till största delen..Men som den tänkande varelse jag är så finns alltid mina konstiga funderingar där.. Senaste tiden har jag funderat kring att älska någon, att släppa in någon ända in sitt innersta, in på djupet. Att känna en djup och innerlig kärlek till någon, att man i någons blick tycker sig kunna se mer än det ytliga och alldagliga, att utan ord kunna förmedla att man hör ihop på något vis.. Det är en sådan unik och vacker känsla... När man låter någon se alla ens bra och även mindre bra sidor, när någon ser en precis som man är, söndagmorgon eller onsdagkväll, genom tårar eller genom skratt , tillsammans genom alla lägen på känslo-skalan, ja då växer en närhet fram som inte går att beskriva med ord, men just i det läget, när man blir beroende av varandra, inte bokstavligt, men känslomässigt, när man är så tight med någon det är i det läget som man blir sårbar men det är också i de stunderna som man kan få känna sig sån själslig närhet..Känslor växer fram som man inte kan sätta ord på, kan det vara kärlek frågar man sig?  eller något djupare? kallas det vänskap? Kanske finns det inte något fack attt placera vissa upplevelser i..
Min tanke är att när man släpper in någon, ända ända ända in, för man kan inte närma sig någon annan utan att själv öppna upp, ja då blir man så sjukt medveten om att  man blir mycket djupare sårad och krossad om någon så nära går oförsiktigt fram, om närheten bryts, byts, byts ut, byts ut mot avstånd.. Man kan mitt i glädjeruset stanna upp och undra vilken dag det blir som jag kommer se tillbaka på det ögonblick av lycka som just paserade, vilken dag kommer jag se tillbaka och ångra att jag släppte in dig ända in till mitt hjärta?

Än en gång står man med hjärtat utsträckt i handen, man ger av sig själv, sin kärlek, och man får så otroligt mycket tillbaka.. Aldrig trodde man att man skulle våga chansa igen..
men det är inget val man gör, hjärtat det längtar ut, när det finner någon som bultar i samma takt, så går det sin egen väg, då kan man inte hindra det som växer fram.., men valet om vi vågar öppna våra hjärtan, det finns, det har vi, att våga älska som att vi aldrig blivit sårade, som att vi aldrig kommer bli det,  det valet, den chansningen måste vi ta..