sarahwendel

Hemma igen med blandade känslor och tankar... Kenya har varit nästan allt det jag hade tänkt och förväntat, men så mycket mer! Allt det man associerar till afrika som kontinent; damm och värme, sjukdom, fattigdom, dåliga vägar och barn som ler som man bara kan i afrika... allt det fanns där. Jag har fått ta del av barn och andra människors liv, och det är fint, jobbigt och en förmån! Många bilder och historier har gjort intryck på mig, att faktiskt fått se de behov av kärlek, vård och ekonomisktstöd som finns så är det svårt att blunda för att jag , ja faktikst VI som människor, har ett ansvar och en möjlighet att få göra något för någon som behöver det.

Resan har påverkat och format min syn på mitt liv idag, imorgon och i framtiden... FATTA vad mycket det finns att upptäcka och lära, om och när vi vågar att kliva ut ur, resa utanför våra trygga vardagliga gränser så får vi se så mycket vackra nya och anorlunda saker än det vi ens kunnat ana att man kan få uppleva...

Den senaste tiden har jag kännt mig frustrerad över att jag inte kan, kunnat eller kommer kunna påverka alla situationer som jag hamnar i, hamnat i eller kommer hamna i... men har efter funderingar fått inse att så är det bara... Det är ju faktiskt så att mitt liv är i största del i mina händer, det är upp till mig själv hur jag handlar i de situationer jag hamnar i, mer eller mindre självvalda. Det är här Gud kommer in, det är i honom jag finner råd, hjälp och ideér om hur livets svårigheter, orättvisor och utmanignar och möjligheter ska hanteras...

Jag är tacksam för resan och längtar efter en fortsättning, när vet jag inte, men jag kommer alltid bära på en längtan att få hjälpa utsatta människor, att få se glädje i barns ögon.