sarahwendel

Ilskan spred sig bakåt till gamla as med.. Kanske är det som grunden för varför jag var ledsen i morse, gamla sår som inte fått läka än. Men lite kreativitet nu innan Uv hjälpte.

Resultatet;

Det är tur att tårar inte märks I ösregn

Som att lite tur skulle ta bort all smärta

Det kommer ingen andra chans att lova att inte sabba det igen

Bara smärtan av se din rygg när du går

När jag ser dig gå din väg.

Och nu när du är borta, som ett eko i mitt huvud

Och jag minns varje ord du sa

Det är svårt att veta att du aldrig kommer veta alla sätt jag försökt

Det är svårt att låtsas le när det känns som jag ska gå sönder

Men du var aldrig, och kommer aldrig bli min.

Nej, du var aldrig, och kommer aldrig bli min.

Varje gång vi ses, borde ta vara på tillfället, men du fortsätter alltid förbi.

Jag såg dig på stationen, du hade din arm om "Vad-hon-nu än-heter".

För du var aldrig min, och kommer aldrig bli.

Du såg lycklig ut, och det är kalas.

Nej, du var aldrig, och kommer aldrig bli min.

Jag saknar dig bara, det är allt.